Änglar

De flesta religionerna som vi berör eller kommer i kontakt med inbegriper gudomligheter, antingen en, ett fåtal, eller stora mängder. Gudomligheterna styr över viktiga funktioner, de bär på huvudansvar antingen för hela skapelsen eller för dem tydligt angivna funktionsområden. Dock, ofta har gudomligheterna i sitt kommando dessutom lägre stående gudomliga varelser, vilka skulle kunna jämföras med underchefer eller tjänstemän, om en sådan profan liknelse tillåts. Dessa underhuggare brukar ofta gå under beteckningen änglar, och i denna text skall ett försök att åskådliggöra änglarnas roll i religionerna göras. Fokus kommer framförallt ligga på de främreorientaliska religionerna, alltså judendom, kristendom och islam, dels då dessa religioner tilldelar änglar ett stort funktionsområde, dels då forskning kring änglar framförallt vidtagits inom dessa religioners kulturella sfär.

Änglar hälsar på Muhammed: Hej Muhammed.

Källor

Först och främst måste alla som väljer att studera dessa varelser lokalisera ett källmaterial. En första tanke är rimligen att söka i Bibeln, som ju trots allt avhandlar de viktigaste momenten inom judendom och kristendom. Även Koranen är en given kandidat i frågan om änglaforskning, då även islam inbegriper dessa väsen i de överjordiska sfärerna. Även inom hinduismen förekommer änglalika aktörer, vilka framförallt får utrymme i Veda-skrifterna. Dock bör påpekas att just inom de polyteistiska religionerna blir ibland gränsen mellan ängel och gud eller ibland halvgud ofta en smula oklar. Den tydligaste distinktionen finner vi bland de främreorientaliska monoteismerna.

Dock, den kunskap om änglar som dessa religiösa urkunder delger är ofta kortfattad och ytlig, ingen djupare presentation görs av de olika änglarna och deras funktioner, och ofta får de stå namnlösa. Vill man söka djupare kunskaper om dessa varelser får man därför vända sig till kringliggande litteratur, visserligen oftast författad av religiösa tjänstemän (inte så konstigt, då de oftast skrevs på medeltiden och då var det endast präster och munkar som skrev något över huvud taget), men inte med samma dignitet som religionernas huvudskrifter, alltså Torah, Bibeln och Koranen.

Faktum är att då man studerar de texter vilka avhandlar änglar öppnar sig en ganska omfattande mytologisk hierarki, då som sagt framför allt medeltidens skriftlärde ägnade viss energi åt att kartlägga samtliga övernaturliga förekomster i kosmos, vilket i judisk/kristen/muslimsk tradition innefattar änglar, djävlar och demoner. Dåtidens lärde fann det klokast att känna till dessa olika makter, då både kyrkans och allmänhetens uppfattning var att dessa aktivt ingrep i vårt dagliga liv, och genom att ha god kunskap om detta kunde man undvika övernaturliga olyckor, och kanske till och med vända dessa till sin fördel.

Följaktligen nedtecknades ett flertal böcker vilka katalogiserade, rangordnade och presenterade olika änglar. Deras namn och funktioner var mycket viktigt, då de kunde komma att spela en viktig roll i olika excorcismer eller magiska ritualer. Flera av dessa böcker finns kvar i dag, och det är dessa man som änglaintresserad bör konsultera, kanske snarare än Bibeln och Koranen, åtminstone om djupare kunskaper eftersöks.

Vad är en ängel?

I de ursprungliga, gammaltestamentliga texterna användes sällan ordet ”ängel” över huvud taget, i stället nyttjades begreppet ”budbärare”, och detta antyds var änglarnas huvuduppdrag: De förmedlar gudomliga lagar eller kungörelser till människan.

Det framgår i flera äldre texter att änglarna alltid funnits hos Gud, de är liksom han (hon, den, det jag vet, vårt patriarkala samhälle färgar min benämning, men å andra sidan, jag är vit, heterosexuell man, så jag är ursäktad, i detta som i så många andra sammanhang) tidlösa, de saknar både början och slut, de är eviga. Andra texter antyder dock att änglarna är skapade i tiden, vissa menar på den andra dagen, andra den femte. Detta skulle således innebära att änglarna med tydlighet är en del av Skapelsen, vilket utan tvekan skulle förklara vissa av deras tillkortakommanden. Här uppstår dock en kronologisk paradox: Om änglarna skapades under den första veckan, när hade Lucifer tid att falla? När utkämpades det himmelska kriget, som åtskilliga källor menar följde hans uppror? Kanske är detta ytterligare en anledning till att inte läsa just tidsangivelserna i Genesis bokstavligt, utan snarare inse att den gudomliga tidsföljden är annorlunda än den mänskliga.

Änglarna ställs ofta i kontrast till människan i fråga om fri vilja. Denna egenskap anses vara specifik för människan, den ger oss frihet och möjlighet att välja mellan rätt och fel, gott och ont. Änglarna äger inte denna frihet, de lyder guds vilja till punkt och pricka, åtminstone enligt gammaltestamentliga källor. Dock, vilket torde vara uppenbart, detta gällde inte samtliga änglar. Gissningsvis ägde Lucifer och hans anhang en egen vilja, då de trots allt satte sig upp mot Gud. Samtidigt menar många religionsforskare och kanske framförallt teologer, att detta skedde enligt gudomlig inverkan. Gud behövde helt enkelt en antagonist för att skapelsen skall bli komplett, och lät därför Lucifer agera som han gjorde, allt som en del i den övergripande planen.

Den himmelska skaran

Oavsett detta spörsmål, säkert är att diverse texter i tämligen god detalj redogör för den himmelska hierarkin. Änglarna är visserligen av samma essens (mer om detta nedan), men denna tar sig olika uttryck, och de har som sagt olika uppgifter, och är därmed också indelade i olika grupper. Just denna indelning har medfört stor diskussion bland lärde och teologer, och flera olika system har framlagts. Ofta skiljer dessa sig just då det gäller hierarkin, alltså änglarnas status och maktnivå, men innehåller i princip konstanta entiteter. Följaktligen kan en ängel eller en grupp änglar enligt en nedtecknare inneha en hög position, men enligt en annan en låg. Dessutom förekommer flera änglar ofta i ett flertal konstellationer, vilket naturligtvis kan förvirra ytterligare. Nedan följer en kort förteckning över de mest framträdande änglaskarorna, naturligtvis med förbehåll för variationer:

Ärkeänglar

Svårplacerad grupp, då de enligt vissa bara står över de ”vanliga” änglarna, enligt andra är de högsta i den himmelska rankningen. Oftast beräknas ärkeänglarna vara sju stycken, benämnda Uriel, Raquel, Mikael, Seraqael, Gabriel, Haniel och Rafael. Namnen kan variera något. I Koranen omnämns endast fyra ärkeänglar, varav två namnges, Gabriel och Mikael. De två sista är dödsängeln (stor, mycket stor…) och ängeln som skall blåsa i trumpet på, och därmed utlysa domedagen. Oftast framställda i senare kristen teologi som Guds närmaste rådgivare, men inte alltid.

Tronerna

Dessa änglars antal varierar, då de enligt GT är femton stycken, i många kristna texter beräknas till tre eller fyra, och inom islam är de fyra, ett antal som kommer att ökas till åtta på domedagen. Tronerna symboliserar och håller efter Guds rättvisa, och kan enligt vissa texter även skipa denna om så behövs.

Seraferna

Enligt judendomen de högsta änglarna, vilka omger Guds tron och ständigt sjunger ”helig, helig”. De anses symbolisera kärlek, ljus och eld, samt även de fyra väderstrecken. Vissa serafer anses ha varit beväpnade med svärd, och dessa följde Lucifer i dennes fall.

Keruberna

Var ursprungligen inte änglar, utan monster som skulle vakta paradisets ingång. Senare (dock, rörande gudomlig tid blir begrepp som senare mycket obestämda) blev de dock änglar, och omfattade ett stort antal. De symboliserar ljus, Guds ära och kunskap.

Dygderna

Dessa änglars främsta uppgift är att vandra på jorden och åstadkomma mirakel. De framställs alltid i grupp, och har ett ständigt följe av lägre änglar. De kan också ha belagts med en bevakande uppgift, då de ofta skall skydda vissa företeelser eller ibland till och med individer.

Makterna

En kraftfull änglaskara, av några lärde likställda med seraferna, en uppgift som dock betvivlas av många. Dessa kan vara de änglar vilka skapades först, vilket antyder en hög position. Deras huvuduppgift är att bekämpa demoner, vilka försöker omkullkasta Guds ordning. Var och en ur makterna har sin motsvarighet bland demonerna, sin specifika motståndare, en omständighet som utnyttjas av människor i olika sammanhang, excorsism till exempel.

Straffänglar

Dessa omnämns sällan, men deras uppgifter är till synes tydliga: De söker upp och bestraffar dem som bryter mot Guds lag. Enligt muslimsk tradition lyder de under dödsängeln, de står alltså lägre i rang än ärkeänglarna.

För att försvåra studierna av änglar är dessa ytterst sällan anslutna till bara en grupp, eller har bara en uppgift. Man skulle kunna jämföra dem med människor i detta, då en person kan exempelvis vara engagerad i flera föreningar samtidigt, kanske ha två arbeten och röra sig i flera olika bekantskapskretsar. Följaktligen återfinner vi samma änglar på flera poster. Ofta rör det sig om att upprätthålla ordningen i tid och rum, olika änglar styr över månaderna, över årstiderna, över de sju planeterna (detta fastställdes när de yttersta fortfarande var okända), de tolv tecknen i zodiaken och liknande. Dessutom har de rent himmelska uppgifter, som att styra över de sju himlarna, de himmelska salarna och så vidare. De flesta änglar är anslutna till ordnar, och utför de uppgifter vilka ålagts dessa (Väktarna, till exempel…).

Utseende

Änglar är och har varit ett omtyckt motiv i olika konstsammanhang, men ofta stämmer den populära bilden av änglar dåligt överens med den bild som förmedlas i skrifterna. Idén om änglar och deras ”fysiska” form har förändrats och skiftats under århundradena, och, tro det eller ej, även här förekommer många tvetydigheter och motsägelser.

I de äldsta nedteckningarna om änglar, oftast judiska skrifter, har de mänsklig form, men med attribut vilka klart och tydligt skvallrar om deras övermänsklighet, ”armar och fötter som polerad mässing”, ”ögon som brinnande lampor” och så vidare. Flera lärde har diskuterat änglarnas essens, alltså vad de är gjorda av, vilket element (människan är som bekant ursprungligen av jord). Många menar att de är av eld (solen är en ängel), andra att de är av eld och vatten, och Gud skapar harmoni mellan dessa motsatta element.

I regel har änglar vingar, ibland ett par, ibland flera. Seraferna skall, vilket skrivs i Enoks bok, ha tre par vingar och fyra ansikten. Samtidigt beskrivs dessa ibland som brinnande ormar, eller som elfenbensvita människor med brinnande ögon och vingar ”som påfåglars” (alltså med ögon. Svårt att ge en enkel beskrivning, med andra ord.

Seraf

De tidigare nämnda keruberna hade i sin monsterform sfinxliknande kroppar, men har som bekant mer och mer antagit formen av bevingade barn, en form som kanske inte helt överrensstämmer med deras styrka och uppdrag (Enligt vissa var Satan en kerub. Oh scary!).

Keruber. En kanske är Den allra Styggaste!

Änglars storlek kan även den variera. Enligt islam är sträckan mellan dödsängelns ögon lika lång som den sträckan en ryttare på en snabb häst kan tillryggalägga på 700 dagar. Ängeln Sandalfon är den sträckan en resenär färdas under en fem hundra år lång resa längre än sina gelikar. Samtidigt kan änglar vara mycket små, och till exempel sitta på en människas axel.

Kontakt mellan änglar och människor

Med andra ord, änglar kan ofta skifta form, vilket kommer väl till pass då de rör sig bland människorna. Detta utnyttjades av de änglar ur väktarorden (fallna änglar) vilka traktade efter människokvinnor. Resultatet av denna köttsliga union mellan ängel och människa blev dock inte så lyckat. Kvinnorna födde vidunder, vilka kallas nefilim, emim, refaim, gibborium, zammzummim med flera.

Även i historisk tid, i ”verkligheten” har människan haft kontakt med änglar. Antingen har änglar ingripit i mänskliga affärer, på gott och ont, eller så har människan sökt kontakten. Den engelske hovmagikern John Dee sökte änglar genom att stirra in i olika slipade kristaller (angles, vinklar, är den äldre engelska stavningen av det moderna angels), en metod som senare populariserats, inte minst inom New Age…

Att frammana och styra änglar var en hög prioritering på de flesta medeltida, och även mer för oss närliggande tidsmässigt sett, magiker. Att betvinga en ängel var minst lika gynnsamt som att betvinga en demon. Det ansågs visserligen svårare, men man riskerade inte lika mycket, då ju änglar i regel är vänligt inställda…

Att just ha en god kontakt med änglar anses än i vår moderna tid vara av godo, och änglars stöd har åberopats vid ett flertal tillfällen. Dels, och framförallt, naturligtvis som rent talesätt, ”han måste haft änglavakt” och liknande, men det förekommer att folk hävdar att änglar faktiskt ingripit i olika situationer, till både fördel och nackdel. Att koppla samman UFO-fenomenet med änglar är inte speciellt långsökt, och är enligt många samma fenomen, sett ur olika tidsperspektiv. Det som var änglar för tusen år sedan, är små blå män i dagsläget.

"Den himmelska skaran"?