Magi
Några tolvåringar har samlats i en knappt upplyst källare. De sitter runt en pappskiva där bokstäver, siffror och orden ”ja” och ”nej” är skrivna. Samtliga har placerat vänsterhandens pekfinger på ett uppochnedvänt glas, som är placerat mitt på arket. Alla är tysta, tills en av dem viskande frågar vem i rummet som kommer att dö först. Ingenting händer på flera minuter. Någon skrattar till och himlar med ögonen. Sedan börjar glaset sakta, sakta röra sig över bokstäverna, som till slut bildar ett namn…
En stor skara människor har samlats i en kyrka, för att fira högmässan. Tillsammans har de sjungit psalmer, och prästen har talat om värdet att respektera varandra, och uppmanat alla att förlåta snarare än att vedergälla. Innan mässan avslutas läser prästen, med höjda händer och slutna ögon, Herrens bön över församlingen, och välsignar dem. Vilket prästerna i kyrkan gjort i hundratals år. För att skydda församlingsmedlemmarna från ondska…
En ung kvinna med rödgråtna ögon sitter ensam på golvet i sitt rum. Framför sig har hon ett foto på en ung man, och ett fotokopierat papper med en kort text och några namn. I sin hand har hon en vass kniv. Hon blundar och skär sig i handflatan, så att droppar av blod faller ned på fotot. Tyst läser hon texten på lappen. Flera gånger. För varje gång byter hon ut en del, och lägger, i tur och ordning, till ett av namnen under texten. För varje gång hugger hon med kniven i fotot av den unge mannen. Hennes röst ökar i styrka, och snabbare och snabbare rabblar hon orden och namnen, om och om igen, samtidigt som hon alltmer trasar sönder ansiktet på fotot…
Samtliga exempel ovan illustrerar varianter av magisk praxis. Trots att vi i hög grad lever i ett upplyst samhälle, där trollkonster och vidskepelse borde var förpassat till fiktionens värld, är vår vardag genomsyrad av magiska ritualer på samma vis som under tidigare epoker, men med skillnaden att vi nu är mer omedvetna om det och att vi, begränsade av den naturvetenskapliga revolutionen, inte vill se att övernaturliga krafter skulle kunna påverka oss. Vi vill inte erkänna att vi tror på magi, men många av oss känner ändå obehag då vi råkar bryta mot någon gammal tradition eller ett förbud med övernaturlig bas. För att vara moderna, icke-vidskepliga människor, är många av oss ändå påtagligt bundna i en magisk världsuppfattning. I detta moment skall jag försöka ge en kort introduktion av vad det kanske handlar om…
”Magi är den generella termen för att mekaniskt övernaturligt försöka ändra händelseförlopp rörande människan och det naturliga förloppet.”
Etymologi
Själva ordet magi har gäckat forskare under lång tid. Vad betyder det ordagrant, var kommer det ifrån och hur länge har det använts? Flera teorier har lagts fram. Den mest etablerade är att ordet kommer från grekiskans magikos, som är den grekiska benämningen på de persiska vise männen, magerna. Vissa menar att ordet har sina rötter i Indien, där sanskritordet maya, vilket betyder ungefär kraft har legat som grund. Ytterligare en teori hävdar att ordet har germanskt ursprung, och kan härledas till ord som makt (svenska), machen (göra på tyska) eller make (göra på engelska). Säkerligen finns flera idéer om detta, men som sagt, det troliga är att det kommer från perserna via grekerna.
Tre forskningsriktningar
Forskningen kring magi som fenomen har flera olika infallsvinklar, tre utgångslägen rörande vad man vill veta. De tre mest framträdande är forskning ur ett evolutionistiskt, ett sociologiskt eller ett religionshistoriskt perspektiv. Ofta glider dessa kategorier in i varandra något, men vissa skillnader i angreppssätt är ändå tydliga:
I den evolutionistiska teorin, vilken var mycket vanlig och nästan förhärskade för runt hundra år sedan menar man att magi är ett steg i människans världsuppfattningsutveckling. I ett primitivt samhälle råder en uppfattning som baseras på en magisk världsbild, där alla, eller i alla fall de med adekvata kunskaper kan styra över tillvaron på övernaturlig väg. Detta stadium övergår sedan till det religiösa stadiet, där den magiska världsuppfattningen får lämna plats åt en teistisk sådan, alltså att religion blir viktigare än magisk praxis. Det sista stadiet, vilket man menar västvärlden generellt uppnått, är det vetenskapliga stadiet, då man förkastat det övernaturliga och bygger sin världsuppfattning på vetenskapliga fakta.
I den sociologiska teorin är man inte speciellt intresserad av vad magi faktiskt är eller hur den magiska praktiken ser ut. Intresset ligger snarare i vilken roll magi och utövarna av denna spelar i samhället, hur samhällsstrukturer etcetera byggts och påverkats av den magiska världsuppfattningen.
Religionshistorikerna anlägger ett historiskt perspektiv på fenomenet, och försöker utifrån detta definiera begreppet och nå kunskaper om vad det faktiskt är, på samma sätt som de gör med fenomenet religion.
Dessa tre teoribildningar möts som sagt ofta, och det är inte otänkbart att i forskningssammanhang ha exempelvis både ett sociologiskt och ett religionshistoriskt perspektiv.
Kulturell kontext
Naturligtvis ser den magiska praktiken väldigt olika ut beroende på i vilken kultur den nyttjas. Andra kulturella, sociala, ekonomiska och teknologiska faktorer spelar i högsta grad en roll i de ceremonier, ritualer och formler som brukas (något som givetvis inte är unikt i ämnet magi, utan gäller det mesta i de mänskliga samhällena). Detta innebär en mycket stor variationsrikedom, med ett omfång som ingalunda går att beskriva i ett begränsat utrymme som detta. En fruktbarhetsritual som inbegriper beröringsmagi kan te sig på ett viss vis i en specifik kultur, för att samtidigt ta sig helt andra uttryck i en annan, och påvisa ytterligare variation i en tredje. De kan till det yttre te sig så olika att endast i princip målet (i detta exempel fruktsamhet) och den absoluta grundkategoriseringen av praktik (i detta fall beröringsmagi) är gemensamt, vilket på många vis kan verka förvillande, inte minst för en oinsatt eller utomstående.
Magins syfte
Så vad vill man uppnå? Vad är syftet med alla ramsor, formler och ritualer? Kort och gott skulle man kunna svara: Det man inte har, kan eller får. Magi är oftast tidskrävande, omständigt, inte sällan olagligt och ibland till och med farligt. Att utsätta sig för det eventuella obehag en magisk ritual exempelvis innebär för att uppnå något man redan har eller man kan fixa på ”reguljär” väg är inte speciellt klokt. Generellt kan sägas att vissa mål tycks vara universella, det vill säga genomgående i alla kulturer och inom alla tillämpningar av magisk praxis: Fruktbarhet, eller intill fruktbarhet närliggande områden är inte ovanligt. Att öka chansen att bli gravid, eller kanske ännu vanligare att öka chansen att hitta någon att bli gravid tillsammans med, tycks vara ett av de absolut vanligaste målen med magi. Kärleksdrycker, ramsor och andra knep att nå framgång hos det motsatta könet återfinns i åtskilliga exempel jorden runt. Även metoder att få rik skörd, eller rik avkomma från husdjur är vanligt, naturligtvis primärt i bondekulturer. Vidare är ekonomisk vinning ett vanligt mål. Att hitta dolda skatter, få god jakt eller varför inte i förväg få reda på rätt siffror i lottoraden kan locka folk att ta till det övernaturliga, något som också det finns åtskilliga exempel på genom historien och över hela planeten. Ren skademagi är troligen vanligare inom fiktionen än i verkligheten (vill man skada någon är det troligen enklare att använda en pistol, ett basebollträ eller varför inte en vässad pinne). Dock, att kasta förbannelser, mer eller mindre kraftfulla, över sina fiender, är likväl något som vissa har ägnat sig åt. Att orsaka direkt personskada är svårt, och därmed ganska ovanligt, men att orsaka indirekt skada genom exempelvis missväxt, eldsvåda eller kreaturspest är mer frekvent. Naturligtvis, som en motvikt till skadeverkande magi , förekommer skyddsmagi, i minst lika stor, förmodligen större (för att vara på den säkra sidan…) utsträckning.
Magiska världsbilden:
Oavsett kulturell eller kronologisk kontext, vilket ju ger möjlighet till en enorm spännvidd, finns det några grundantaganden i den magiska världsbilden vilka i princip kan sägas vara universella. Dessa principer är förutsättningar för en magisk kontext, både i teorin och praktiken, och kan appliceras på i kort sagt alla tekniker, i högre eller lägre grad.
Korrespondensteorin innebär att det finns osynliga samband i universum, ibland till synes självklara, ibland mer långsökta. Dessa samband, korrespondenser, gäller dels mellan olika företeelser på det materiella planet, men även på det astrala, himmelska eller infernala planet. I praktiken innebär detta att exempelvis solen korresponderar med metallen guld färgen gul och vissa toner. På samma vis kanske en viss månad står i relation till en stjärnbild, en mineral och ett djur. Genom att manipulera en eller flera av dessa företeelser på ett korrekt vis kan man då också manipulera andra i samma korrespondensgrupp. Ofta råder viss jämnvikt, vilket inte minst kan skönjas i relationen mellan änglar och demoner, vilka hela tiden korresponderar och balanserar varandra (se texten om änglar).
Transmutationstanken innebär att alla substanser, inklusive levande varelser, kan förvandlas till andra substanser under rätt magiskt handhavande. I europeisk tradition har man framförallt varit intresserad av att transmutera oädel metall till guld, eller död materia till levande (läs döda människor till levande).
Symboler och namn spelar en stor roll i den magiska världsbilden. En symbol för något, eller en persons (eller ängel respektive demons…) innebär en möjlighet att utöva kontroll över den eller det symbolen eller namnet motsvarar. Att exempelvis försöka få en helt anonym demon att uppenbara sig och utföra uppdrag är omöjligt, men om man kan åkalla och framförallt betvinga en demon genom att använda dess riktiga namn (inte några ”smeknamn”, om nu demoner har sådana), är denna tvungen att följa ens instruktioner (varning dock, demoner är trixiga).
Var försiktig...
Om vi utgår från den europeiska synen på magi som alltmer kom att dominera under senmedeltiden och under renässansen, kan vi skönja en ganska tydlig uppdelning av magin. Det är i detta frestande att direkt tala om svart och vit magi, eller ond respektive god magi, men så enkel är inte uppdelningen. Den magiska världssyn som dominerade under denna tid inbegrep allt och alla, varför det exempelvis inte var speciellt konstigt att även kyrkans män (och även kvinnor) kunde ägna sig åt magi. Detta kan tyckas underligt sett ur vår nutida synvinkel, men faktum kvarstår att även personer högt upp i den kyrkliga hierarkin praktiserade magi utan att det sågs som något olämpligt, så länge det rörde sig om rätt sorts magi. Vilken är då ”rätt sorts”? Man drog en tydlig gräns mellan naturlig och demonisk magi, där den naturliga generellt var accepterad medan den demoniska, föga förvånande, ansågs olämplig och oftast var helt förbjuden. Denna uppdelning bygger på enkel logik, sprungen ur den tidens syn på kosmos och de makter vilka styr detta. Gud hade skapat världen, varvid naturen, som guds skapelse, och magi baserad på naturliga förekomster och fenomen, sågs som acceptabelt, och fullt kompatibelt med god kristen lära. Den demoniska magin var däremot kopplad till guds motståndare, Djävulen och hans anhang, makterna som vill omkullstörta guds ordning, vilket innebar att denna magi ansågs vara onaturlig och enbart destruktiv då den bröt mot guds uppsatta världsordning.
Ytterligare en uppdelning kan vara viktig att markera, och det är uppdelningen mellan hög respektive låg magi. Hög magi var främst förekommande i den akademiska världen, och var ofta baserad på äldre tiders eller andra kulturers (läs judiska, arabiska och romerska) traditioner. Den höga magin dokumenterades ofta i böcker, och detta innebar att de som praktiserade den måste vara läs- och skrivkunniga. Den låga magin var den folkliga magin, praktiserad av bönder och andra outbildade. Denna typ av magi byggde snarare på egna traditioner, ofta med rötterna i hednisk tid, men också med lite kristendom tillsatt. Då nästan alla som utnyttjade denna typ av magi var illitterata, fördes kunskaperna vidare genom en oral tradition.
Så… Hur gör man?
I princip all magi bygger på att utövaren genomför någon form av förbestämd ceremoni eller ritual för att så att säga få igång den magiska processen. Beroende på hur potent magi man utför, alltså hur stor effekt man vill ha, varierar denna i komplexitet och tidslängd. Detta innebar att vissa enklare ritualer kunde genomföras på ett ögonblick, medan andra kunde ta månader eller till och med år i anspråk (stjärnorna måste stå rätt och liknande). Att gå igenom alla olika typer av ceremonier och ritualer är fullkomligt omöjligt, då variationen så som ovan påpekats, är enorm och beroende på kulturell respektive kronologisk kontext. Dock, några element är tämligen generella, varför det i detta sammanhang kan vara av intresse att få dem kortfattat presenterade.
Till att börja med, för att genomföra en ritual krävs exakt kunskap om hur den skall gå till. Inom den höga magin beskrev utövarna detta i böcker, där instruktioner för ceremonier och ofta namn på viktiga övernaturliga hjälpare nedtecknades. Denna typ av trollkonstböcker kallas Grimoires, och ett tämligen stort antal skrevs under renässansen, varav många finns kvar än i dag. Vissa grimoires ansågs bättre och värdefullare än andra (”Clavicula Salomonis” exempelvis), och spreds därför över hela Europa. Då dessa kunskaper kunde vara farliga, dels om de missbrukades av okunniga, men även om de kanske då och då gled över i den förbjudna demoniska magin och därför kunde väcka intresse hos inkvisitorer och häxjägare. Detta medförde att en hel del av dessa grimoires skrevs med olika former av chiffer eller med koder. Inte minst alkemiska texter är ofta helt skrivna med liknelser eller symboler för vad man faktiskt avhandlar.
Finns inte på Pocketshop...
Inom den låga magin var det naturligtvis annorlunda. Folk kunde i regel inte läsa, varvid formler och ramsor var av nöd uppbyggda så att de kunde memoreras. Det var heller inte ovanligt att man vävde in en del kyrkolatin i sina formler. Detta var för att ge dem kraft, då ju det var det prästen sade i kyrkan på söndagarna, och därmed måste vara kopplat till gud, som ju är mäktig. I praktiken resulterade detta i att flera trollformler innehåller passager av (ofta förvanskad) latin. Den kända trollformeln Hokus Pokus Filiokus är ett utmärkt exempel på detta, då den stammar ur latinets Hoc est enim corpus meum, ”detta är min kropp” (typ) och filioque som betyder ”och av Sonen”, alltså sådant prästen sade när han predikade och delade ut nattvard.
Förutom de olika formlerna och symbolerna var även andra komponenter i magisk ritual av vikt. Dessa kan skilja sig en smula beroende på typ av ritual, men i de flesta böcker om magi förekommer vissa exempel ofta.
Innan man över huvud taget tänker sätta igång med en ritual måste man se till att förutsättningarna är de rätta. Detta innebar i regel att man måste genomföra vissa ritualer vissa tider på dygnet (midnatt, middag, skymning, gryning) eller vissa tider under månaden (fullmåne, nymåne, månen i nedan) eller vissa tider på året (vissa stjärnbilder skall vara i vissa positioner typ). Allt detta för att magin skall ge önskad effekt eller över huvud taget skall gå att genomföra.
Vidare var det av vikt att ha rätt utrustning även på det jordiska planet. Att vara rätt klädd ansågs av vissa viktigt, många magiker såg till att ha dräkter med invävda talismaner och skyddssymboler för att avvärja eventuella övernaturliga attacker. I vissa sammanhang bar man mask för att inte röja sin identitet, medan man i andra inte hade några kläder alls, oftast i samband med kärleksalstrande magi.
Då den dominerande religionen i Europa var kristendom var det inte ovanligt att man på många vis lät sig, i den magiska ritualen, inspireras av kristen liturgi. Följaktligen var det inte ovanligt att man hade ett altare, brände rökelse och hade tända ljus, precis som i kyrkan. Ofta försågs dock denna typ av ”kyrkoimitationer” med en twist, för att visa att detta inte var en kristen ritual. Svarta ljus till exempel.
I ceremoniell magi, speciellt då man åkallade otäckingar från de lägre existensplanen, genomfördes ofta hela ritualen i en magisk cirkel, mer eller mindre intrikat. I denna cirkel skrevs maktord och namn, samt även en hel del övriga symboler. Att cirkeln var helt korrekt framställd var av högsta vikt, inte minst då den fungerade som en begränsning för eventuella demoner, då dessa var fjättrade inom cirkeln eller delar av den. Om cirkeln var inkorrekt utförd, om ens minsta detalj inte stämde, kunde demonen agera fritt vilket knappast var till besvärjarens fördel. Det samma gällde om man väckte döda.
Tillbehören
Även om magi först och främst handlar om ren vilja, har de olika magiska traditionerna ofta medfört en hel del föremål eller fysiska (nåja…) förhållanden, som måste ingå och råda under ritualers eller ceremoniers genomförande. Magi är på många vis en mycket exakt metod, och om något blir fel eller ignoreras i exempelvis en ritual kan följderna bli katastrofala, dels för utövaren, men även andra, något som naturligtvis inte är önskvärt.
Under renässansen, då den västerländska esoterismen gjorde stora framsteg, växte även intresset för magisk praxis. De tidigare nämnda trollkonstböckerna skrevs och spreds, och förutom regelrätta formler beskrev dessa böcker även hur och under vilka omständigheter och former en ceremoni skulle genomföras. Vissa böcker var mer detaljerade än andra, vissa lade tyngd på några saker medan andra framhävde andra. Variationen var stor. Dock, några generella uppfattningar tycks ha rått, rörande tider, platser och redskap man skulle utnyttja. Nedan följer en kort beskrivning av de vanligast förekommande, vilka skrevs ned under denna tidsperiod.
Först, det som kallas den intellektuella ramen, det vill säga val av tidpunkt och yttre omständigheter för ritualens genomförande.
Astrologiska val
Att himlakropparna stod rätt var ofta av yttersta vikt. Då korrespondensteorin lär att allt är sammanlänkat, innebar detta att vissa ritualer exempelvis endast kunde genomföras när vissa stjärnor syntes, solen eller månen var i vissa positioner eller liknande. Detta innebar att ville man syssla med magi krävdes också stora kunskaper i astrologi, vilket innebar i sin tur även kunskaper, om än rudimentära, i astronomi. För att hålla reda på himlakropparnas rörelser ritades ofta avancerade kretskartor, med positioner och tidsangivelser noga markerade.
Viktigt med full koll.
Astrala korrespondenser
Även den astrala världen måste stämma. Precis som i den fysiska världen sker det i den astrala världen skiftningar och förändringar, varför även dessa förhållanden måste vara gynnsamma. Att ignorera de astrala korrespondenserna kan innebära stora risker, då ritualen eller formeln kan ge en icke önskvärd effekt.
Efter dessa yttre förutsättningar kommer de materiella tillbehör vilka ofta inkorporeras i magisk praxis. Glöm inte att dessa kan skilja sig i hög grad mellan olika traditioner och kulturer, listan nedan är ett ungefärligt urval.
Kläder
I de flesta ritualer och ceremonier är klädseln viktig. Detta gäller naturligtvis inte bara inom magin, utan även inom religionen och i andra sammanhang i samhället. Inom magisk praktik fyller kläderna ofta flera funktioner. Ibland skall tygets färg bidra till de astrala korrespondenserna, vilket också tygets dekorationer kan göra. Ofta har magikerns ceremoniella klädsel olika skyddssymboler på sig, ibland till och med amuletter och liknande invävda i tyget, för att stärka magikerns skydd mot eventuella angripare och andra faror. Även masker är vanliga, just för att skydda magikern och dennes identitet. Ofta påminner magikerns klädsel starkt om de plagg den dominerande religionens prästerskap bär (inte minst om magikern också är präst), men ibland med en twist för att markera att magikern agerar efter en egen agenda. Inom flera magiska traditioner är klädseln påtaglig såtillvida att den är icke-existerande, alltså att de som deltar i ceremonin är nakna, möjligtvis med någon form av kroppsmålning. Inte ovanligt är att magikern bär kläder men övriga deltagare är nakna, ibland bara kvinnorna. Av någon anledning kan man nog gissa att just denna typ av ceremonier är påhittade av män…
Altare
Det är vid altaret magikern utför en stor del av ritualen, så altarets utformning är viktigt. Ibland ser det ut som vilket religiöst altare som helst, ofta kompletterat med olika magiska symboler och annan parafernalia. Inom vissa magiska traditioner, inte minst de som är kopplade till någon form av djävulsdyrkan eller satanism (absolut inte samma sak!), består altaret ofta av en naken kvinna. Där ser man, nakna kvinnor även här, man kan nästan ana ett visst tema!
Dofter
Rökelse eller doftande ljus är vanligt förekommande inom religionen, så också inom magin. I vissa fall bränns material med narkotisk effekt, såsom opium eller marijuana, men annars är dofterna till för att skapa en önskad atmosfär, i regel kopplad till korrespondensteoretiska antaganden.
Ljudande objekt
Inom flera ritualtraditioner spelar sång och musik en viktig roll, dels som atmosfärskapare, men också då man i många traditioner menar att vissa ljud har effekt på det astrala planet. Olika ljud kan således bidra till att öppna förbindelser till andra existensplan, eller locka till sig respektive driva bort olika astrala eller andra övernaturliga existenser. Vilken typ av instrument eller framkallare av ljud beror på tradition eller ritualens syfte, varför en stor variation naturligtvis förekommer.
Visuella objekt
Ofta används olika objekt i ceremonin, alltifrån stavar, dolkar och kristaller till stora, på golvet målade cirklar, träd, eldar och annat. Variationen är enorm, även inom isolerade praktiktraditioner.
Dans
Dans förekommer, individuellt eller i grupp, både inom religion och magi. Syftet är att skapa en lämplig sinnesstämning, samtidigt som själva rörelserna i vissa traditioner inleder ett magiskt förlopp i sig. I vissa traditioner har dansen reducerats till olika former av handrörelser eller tecken, men funktionen av dessa kan sägas vara ungefär densamma som dansen.
Ramsor
I många magiska traditioner använder man sig av ramsor eller liknande för att uppnå en magisk effekt. Inte minst inom den lägre magin är detta ofta en nödvändighet, då läskunnigheten bland utövarna ofta var låg och man därmed var nödgad att memorera de magiska formlerna, vilket redogjorts för ovan. Ibland bestod ramsorna av ord på ett existerande språk, ibland bestod de bara av påhittade språk. Olika, närmast matematiskt uppställda bokstavskombinationer var inte ovanliga, vilka både skulle sägas högt men också skrivas ned. En av de mest kända är kanske nedan illustrerade ramsa, som använts (och används) i en rad magiska sammanhang…
S A T O R
A R E P O
T E N E T
O P E R A
R O T A S
Att frammana demoner och tala med döda
Ett återkommande tema inom inte minst de populärkulturella beskrivningarna av magi är vad som nog skulle kunna kallas mörkermagi, farlig magi, eller, om man vill, svart magi. Ofta innebär denna typ av magi att man utnyttjar andeväsen och krafter för deras destruktiva kapacitet snarare än generativa, vilket föga förvånande ofta varit olagligt i de flesta samhällen. Rent konkret brukar denna typ av magi innebära kontakt med demoner, onda andar eller döda människor, bekantskaper som dels är farliga för magikern, men också kan påverka övriga människor mycket negativt. Ur en europeisk synvinkel kan fastslås att denna typ av magi, ibland refererad till som demoni eller nekromanti, beroende på vilken typ av makter som betvingades, ansågs vara av det onaturliga slaget, alltså hanterade krafter som inte var ”godkända” i den kristna världen. Stränga lagar, både kyrkliga och sekulära, förbjöd och fördömde därmed magiska experiment inom detta område, ofta med stränga straff som påföljd. Detta gällde även i den muslimska världen, där magiker misstänkta för dylik praxis riskerade dödsstraff, ofta genom att halshuggas (i Europa var bränning mer populärt). Dock, alla faror till trots, de döda respektive utomvärldsliga väsen ansågs förr och även i vår tid besitta stora krafter vilka kan vara lockande att utnyttja i egna syften, varför framförallt nekromanti praktiserades i olika former och i olika grad långt in i modern tid. Även i dagsläget förekommer magisk praktik med vissa inslag av både nekromanti och demoni, om än sällan lika tydligt som förr. Faktum är att i vissa länder finns till och med lagstiftningen kvar, även om det (gissningsvis) utdöms få straff för kontakt med otäckheter från andra sidan. Se dock Tyskland i början på 90-talet…
Farligheter!
Risker
Att syssla med magi är inte utan risker. Magikern utsätter sig ofta för faror, både fysiska och metafysiska. Till att börja med, om vi blickar bakåt i historien, föreligger alltid hotet från ordningsmakten eller religiösa auktoriteter. Ovan nämnda straff för onaturlig magi utgjorde en ständig fara, men även skador av själva magin var naturligtvis också möjligt. Just då man hade med utomvärldsliga entiteter att göra var det inte ovanligt att dessa försökte lura magikern på olika vis för att störta denne i fördärvet, något som exemplifieras inte minst i olika sagor och legender (Faust!). Olika skyddsbesvärjelser eller liknande var därför ofta lika viktiga att känna till som andra. Skyddsbesvärjelser eller magiska hjälpare, av vilka det genom historien har förekommit ett flertal olika varianter…
För att om möjligt minska riskerna är det vanligt förekommande i flera traditioner att magikern kontaktar och sluter förbund med en eller flera entiteter från något annat existensplan. Inom schamanistiska religioner är det närmast obligatoriskt att schamanen har en eller flera skyddsandar, som skall om möjligt garantera eller åtminstone öka schamanens säkerhet när denne utför handlingar vilka kan väcka illasinnade andars uppmärksamhet. Inte minst under de i transtillstånd genomförda själsresorna är dessa skyddsandar oerhört viktiga, då schamanen i detta tillstånd är mycket sårbar, dels för fysiska, men framförallt andliga och psykiska attacker. Även i mer ”civiliserade” sammanhang har en typ av skyddsandar förekommit. I europeisk tradition är det vanligt att i viss mån magiker, men framförallt häxor (mer om dessa kan ni läsa i min historieblogg) assisterades av ett andeväsen, vilket i regel manifesterades på vårt existensplan i form av ett djur, antingen med ett naturligt eller ett onaturligt utseende. Just häxor sammanknippas ofta med denna typ av ande, ”spiritus familiaris”, som ansågs vara en demon eller djävul i djurform, sänd som gåva av Fan själv för att hjälpa häxan i hennes ondsinta förehavanden. Oftast har dessa väsen avbildats som katter, men även andra djur förekommer. Ibland är det inte fråga om existerande djur, utan rena fantasidjur. Att ha en spiritus familiaris var ett tydligt tecken på att man stod i förbund med mörka makter, vilket var olyckligt för ganska många under inte minst 1600-talet då häxprocesserna avlöste varandra runt om i Europa (”Kolla hon har en katt! Typisk häxa! Bränn henne!)…
Modern magi
Förekommer magi i nutida sammanhang? Utan tvekan ja. Vi ägnar oss alla, medvetet eller omedvetet av olika typer av magisk praxis, även om vi sällan lägger så stor tillit till dess effektivitet. Många gamla ritualer och besvärjelser vilka hade stor dignitet för bara några hundra år sedan har nu reducerats till ofarligt (?) skrock, men de finns likväl kvar. I vissa sammanhang har ceremonier och ritualer av tydligt magisk karaktär levt kvar och betraktats som viktiga och potenta. Givetvis inom de olika religionerna, men även i andra sammanhang. Under 1900-talets första hälft experimenterade flera i övrigt moderna människor med det ockulta, och ibland var dessa människor personer med inflytande. Tydligaste exemplet finner vi kanske i det Tredje riket, Tyskland under den nazistiska diktaturen, där framförallt toppnazisten Heinrich Himmler införde ett magiskt tänkande som en grund då han bildade SS, en organisation som ofta kallats det nazistiska prästerskapet (mer om den nazistiska esoterismen kan komma i ett separat inlägg framöver). I dagsläget kan vi utan större ansträngning hitta affärer och föreningar, både i den fysiska världen och på nätet, vars fokus ligger åt det magiska. Det breda begreppet New Age innehåller flera discipliner av tydligt magisk karaktär, alltför många för att gå igenom dessa i detta sammanhang. Med andra ord, att styra det övervärdsliga utgör fortfarande en lockelse för många, många människor. Högt och lågt…
